Grisen är ett flockdjur!
- Att skaffa en gris som ska vara ensam hela dagarna när du/ni jobbar/går i skolan är inte bra!
Socialisera
Kommunikation
Sinnen
Våra älskade grisar lever i en värd av lukter och luktsinnet används bland annat för att identifiera andra individer.
När två grisar möts nosar de på varandra, främst är det ansiktet som är föremål för undersökningar, för där finns många körtlar som utsöndrar dofter. Men eftersom en nosning i ansiktet även kan uppfattas som ett hot så luktar de även längs buken och runt köns- och analöppningar.
En gris doftmarkerar viktiga områden i sin omgivning genom att gnugga ansikte och hela kroppen mot det och på det viset lämna sina dofter.
Grisar "pratar" med varandra när de t.ex. går omkring och bökar. Det är korta grymtningar som de avger för att hålla kontakt med de andra i sin flock. De har många ljud som de pratar med; grymtar, skäller, fnyser, flämtar och skriker.
De har god hörsel men har svårt att röra på öronen och måste istället vrida på huvudet för att kunna lokalisera ljuden.
Varningsläten låter som ett hundskall och gör att hela flocken sätter av i galopp direkt. Små kultingar lägger sig ofta istället ner och trycker på marken.
Lite längre ner kan du klicka på lite ljudlänkar för att höra hur en gris låter!
Kroppsspråk
Beroende på sin kroppsbyggnad saknar grisar ett rikt och varierat kroppsspråk. De har inte heller någon ansiktsmimik att tala om.
Men de använder ställningar och rörelser i sin kommunikation, ofta i förening med puffar och andra beröringar. Att resa ragg är ett tydligt tecken och det används när grisen ska visa sig stor i en rangordningssituation, men även när du klappar och kelar med din gris och får den att njuta så reser den också sin ragg.
En underlägsen gris stryker sina öron bakåt, medan en överlägsen håller sina öron rätt upp, vridna mot motståndaren. Ett tydligt tecken på underkastelse är att den underlägsna grisen lägger sig ner på marken.
Läten
Grisen har olika läten för olika meddelanden, precis som alla andra djur. Klicka på nedan länkar för att få höra lite grann av hur en gris kan låta!
Allmänt prat med övriga i flocken
Flockliv
Grisar i det fria bildar flockar som ofta består av tre till fyra suggor med avkommor, normalt är suggorna även närbesläktade. Galtarna lämnar sin uppväxt-flock när de blir könsmogna, ibland samlas de med andra unggaltar och lever i flock med dem tills de blir tre-fyra år då de övergår till att leva ensamma. Galtarna ansluter sig till suggorna när brunsterna inträffar.
Om du har flera minigrisar är det optimalt om de alltså kan leva tillsammans! Om du inte har planer på att ha någon avel finns det ingen anledning att ha någon galt, utan välj hellre kastrater och/eller gyltor när du köper dina grisar.
Rangordning
Storlek och ålder är de viktigaste faktorerna som avgör rangförhållandena mellan två individer. Men envishet och uthållighet är viktiga egenskaper om man ska vara högt i rangordningen.
Galtar får kastrater att kuva sig, där uppstår det sällan en strid. En galt som möter en annan galt kan bli en blodig uppgörelse.
Introduktion av ny flockmedlem
Ha den nya grisen i karantän så du kan uteslua eventuella sjukdomar.
Om du ska introducera en ny medlem i flocken måste du ge alla involverade tid. Det finns säkert lika många tips som det finns minigrisägare för hur du ska göra, men här kommer några råd i alla fall:
Låt den nya individen vara i en hage intill de andra. Låt dem lära känna varandra genom stängslet ett bra tag, gärna några veckor. De kommer att kommunicera utan att strida. När du för ihop dem ska det vara i en stor hage, så att alla har möjlighet att springa bort och söka skydd.
Gå inte emellan vid en eventuell blodig uppgörelse! Om du känner att du måste försöka bryta så gör det med ordentliga träskivor så du inte riskerar att få några skador.
En del tipsar om att man ska lämna grisarna och åka och handla under tiden för att slippa se slagsmålet. När man kommer hem igen så är rangordning löst. Jag anser dock att man ska ha dom under uppsikt om inte annat för att se att ingen springer igenom inhägnaden.